(25 maj 2011) My cashew isn´t salty enough, ska Winston Churchill ha sagt under en mellanlandning någongång under 1950-talet. Och jag håller med Churchill - en lätt saltat cashewnöt har ingen större funktion. Förutom intresset kring cashewnötter har Churchill och jag en gemensam dragning åt mellanlandningar, beundran för tystnaden samt året 1965. Churchill dog det året jag föddes. Eller också föddes jag det året Churchill dog.


För någon vecka sedan firade jag min hundrade flygning på ett år. Jag förväntade inte att få hälsa på kaptenen eller få gratis middag, jag kom på det igår då SAS skickade mig ett mail där de förklarade pedagogiskt mycket ingående att, om jag vill, kan jag och en kär vän flyga gratis till New York, Tokyo eller Bejing. 
Bonuspoäng. 
Jag kan också, vilket mailet inte förklarade, flyga tio gånger gratis tur retur Ängelholm, Karlstad eller Umeå. Det ger det hela perspektiv. Umeå undviker jag eftersom en vän, Andreas, magförgiftades under intaget av en Pytt I Panna på just Umeå flygplats. Ängelholm undviker jag eftersom jag bott granne med staden i tre år och Karlstad besökte jag förra veckan. Fast mest av allt skulle jag vilja bjuda den kära vännen på en kopp espresso på balkongen i mitt hem. Det är bonuspoäng för mig. Att vara hemma tur retur fem dagar är värd alla Gold Crap Card som finns.





Hundra flygningar under ett år. 
Det låter aningen perverst, kanske meningslöst, rent av miljöförstörande. 
Svar tja, nej, och ja.
Tja: jag miljökompenserar (korrekt). Nej: meningslöst är det inte eftersom jag måste betala hyra och mat och pensionsförsäkringar. Jag levar av att berätta och beröra + moms. Mina resor är till för ett enda ändamål - att komma hem. Allt däremellan är inte stendöd tid utan respiratortid. Jag lever eftersom tiden tar mig hem på konstgjorda principer och Pinkoder. Och jag måste flyga eftersom det ena jobbet är i Umeå medan nästa är i Glasgow. Så är det, det ska jag inte klaga på. Det skulle nog vara mer stressigt att åka tunnelbana 321 dagar i året, från A till B via C.
Varför dras jag så till aviationen?
Att inte behöva göra någonting. En paus från alla konstgjorda pauser. Att flyga handlar i princip om att sitta, sitta längst möjligt bäst möjligt, du har få andra fysiska alternativ ombord i ett flygplan. Om du reser dig gör du det för att besöka toaletten eller sträcka på benen, vilket du dessutom rekommenderas göra om du inte har en innebyggd egensadist i dig som gillar blodproppar i trettiofemtusen fots höjd. 
Det är allt. Det finns utöver detta inga andra orsaker att resa sig under en flygresa. Du sitter, du äter, du sover, om du inte läser, tänker eller skriver. På tåget kan du resa dig stort sett när du vill, var du vill och hur du vill. Du kan gå runt, promenera från vagn till vagn, koppla av i bistron, stå i mittgången, arbeta, sova, äta, använda vilka elektroniska hjälpmedel du nu måtte behaga, i mittgången dessutom. Du reser miljövänligt, får gott samvete och utför en politisk korrekt handling.
Men.
En tågresa är också en ljudmatta av intryck. Från rytmen i rälsen via elektroniska trådlösa chips till ljudet från grannens lantchips. Ljud överallt. Människor som talar om fullständigt meningslösa saker, så högt och så hjärndött tydligt att alla, vare sig man vill eller inte, blir tvungna att lyssna till mobilterroristens shopping- och fuckinglista. I aerovärlden finns inga irriterande utfyllnadsjud, bara det livsviktiga ljudet från jetmotorerna, säkerhetsbältessignalen, personalens annonseringar, kaptenens hälsning, ditt eget hjärtas stabila dunk. Ombord i ett flygplan finns både meningsfull och meningslös information i en och samma mening, ifall vi störtar var god luta er framåt. Hur god vill man vara i en sådan situation? Men vi köper informationen eftersom vi vet att vi ändå är chanslösa, det finns inga alternativ, inga andra vägar ut än det som upprepas gång efter gång, flygning efter flygning, var god att ifall att. Detta är livsviktig meningslös information. Och i det meningslösa tillståndet arbetar tankarna och kroppen dynamiskt och rent, och jag trivs som bäst i just det tillståndet – påtvunget meningslöst tidsfördriv. Jag känner att jag lever upp i ett sådant tillstånd. Byter bort speedbåten mot kajaken. Tillbaka till det grundläggande livet, the unplugged version of life som Tom Waits uppfann. Att trivas utan yttre påfrestningar och påklistrade nöjen är på många sätt en konst eftersom vi ju är vana vid att överstimuleras genom nonstop information. 





Aldrig har vi vetat så mycket om ingenting som idag. 
Vad ska vi göra av all införmation, var någonstans i hjärnan ska vi lagra den? Bör inte hjärnan ha några tomma hyllor, åtminstone för luftens skull, någonstans att lagra drömmarna. Måste vi veta allting om ingenting?

För inte länge sedan föreläste jag på en konferens, en internationell konferens som hade som rubrik – Nödvändigheten Att Understimulera Barnen
Att vi måste anordna konferenser för att lära oss att inte överstimulera barnen. En workshop hade till och med namnet – 
Hur Uppmuntra Ditt Barn Att Ha Tråkigt.





Jag tittar på flygplanskartan, på var vi befinner oss, hur högt uppe vi är, hur lång tid det är kvar tills landning, hur länge vi varit uppe i luften, temperaturen utomhus just nu, temperaturen där vi ska landa, temperaturen på platsen vi lämnade.
Fullständigt meningslös information.
Ändå finns den, och finns den finns vi.
Att få veta att det just nu är minus åttiotre grader utanför flygplansfönstret, vad har vi får nytta av den informationen? Var god ta på mössa om någon känner för en spontan vingpromenad, och glöm för guds skull inte vantarna. Om du tycker det är kallt i kabinen prova öppna fönstret gnällmås.
En resa över Atlanten skulle vara så mycket längre och inte minst tråkigare utan den meningslösa informationen, så i det till synes meningslösa finns det alltså en uppenbar mening.
I det meningslösa finns meningen.
Ljudmattan ombord på ett flygplan är begränsat till nödvändiga ljud. Oljud äga ej tillträde. Skulle någon ens våga prata i en mobil ombord i ett flygplan skulle han eller hon omedelbart tvingas ut på en vingpromenad, utan mössa.
Jag går in i flygmaskinen som sista person, väljer säte 2 C, lutar mig tillbaka och gör ingenting, och - jag har lov att göra ingenting eftersom situationen uppmuntrar mig att göra ingenting. Att gå in i ett av världens modernaste teknikunder till transportmedel är som att resa tillbaka till framtiden. Allt är som det var - samma meny, samma personal, säkerhet och plastmappar, maskiner och motorer. Förutom nya logos, pulverespresso och billigflyg, har ingenting ändrats uppe i luften, Inga tillgjorda tokroliga saker som gör att vi ska trivas. Uppe i luften tänker du, ser sammanhang du inte visste fanns, trivs plötsligt med dig själv. Det enda du är direkt beroende av är att de två i cockpiten har en bra dag utan akuta kärleksbekymmer eller religiösa förkylningar, perverst nog är vi medvetna om detta fastän vi inte talar om det.
Kanske för att flygresan det närmaste vi kommer döden. Vi betalar för att utsätta oss för den risk alla säger är minimal, men vi utsätter oss, och i utsättandet inbjuder vi oss själva att vara nära döden inklusive fika i tre timmar. Vissa flygbolag kräver ofta namn på närmaste anhöriga, ifall att …
Bara en sådan sak. Den meningen säger det mesta. Fastän det dödas så många flera i trafiken finns det inga formulär bredvid bensinpumpen som ber dig uppge namn på närmaste anhöriga, ifall att …
Vi är klämda mellan livet där nere och himlen däruppe, och därför kan vi lika gärna lägga ner arbetet, plikterna, inställsamheten, aggressiviteten. Ombord på flygplanet blir de flesta av oss något mjukare, aningen snällare, definitivt tamare.
Kanske är det hela en försmak på himlen.
Vi trivs där uppe, vi vill stanna kvar bland molnen, flirta med himlen, inget behov av vare sig roliga skämt eller jordlig mobiltelefonisk kontakt. Och varför ska vi egentligen ständigt vara i kontakt med det jordliga? 
Det jordliga kommer ändå kontakta oss.

När vi landar vaknar vi ur våra luftiga time out från livet. Vi blir såklart nervösa - är vi ihågkomna, glömda, tillintetgjorda?
Så det är därför alla slår på mobiltelefonen så snart jetmotoren slås av?





Jag hade en föreställning i Umeå igår kväll. 
Jag tar ett tidigt morgonflyg från Norrland inklusive flygplansbyte och mellanlandning i Stockholm. Jag har svårt att varva ner efter ett intensivjobb som igår, sömnen blir förstås lidande. Jag har sovit i fyra timmar när jag lutar mig tillbaka i SAS-maskinen som ska flyga mig till Göteborg var jag ska tala på en kongress om tre timmar. Idet Boeing-planets Rolls Royce-motorer varvas ute på startbanan och planet börjar rulla, ramlar mina ögonlock ner och jag snubblar in i en dröm.


Höst. Elin-Maria och jag sitter på en klippa intill sjön Hotagen i Jämtland och äter pistagenötter ur påse. Hon kysser mig plötsligt, fullständigt omotiverat på munnen. Jag lutar mig tillbaka och får samtidigt hennes långa hår i ena ögat, det gör ont, men jävligt gott. Någonstans djupt inne i pistagepåsen hittar hon en cashewnöt. Bilden fryses, vi tittar på varandra, på nöten, på sjön, på håret, och skrattar.


När jag vaknar känns det som om ett år har gått. Men i själva verkat vaknar jag av att hjulen lämnar startbanan. Min dröm pågick under genomsnittstiden för en Boeing 737s takekoff-tid. Kanske trettioåtta sekunder.

Jag lagrar drömmen i den delen av hjärnan som bara lagrar meningsfulla meningslösheter, och när flygvärdinnan några minuter senare undrar om allt är bra, svarar jag som jag brukar:
My cashew isn´t salty enough. 



Pelle
/Kastrup Airport, en tisdag i maj.

 






Just Nu
Just Nu
på FACEBOOKSIDAN - om föreställlningar, skrivandet, scenen - och kaffet.
Klicka på ...



KOMMANDE OFFENTLIGA FÖREDRAG -
STOCKHOLM 1/6 kontakt: www.seminariegruppen.se
ÖSTERSUND 13/ + 14/6 kontakta info@pellesandstrak.com


Vet du att
"Att Berätta och Beröra är min mission,
metoden heter iStörd+ och publiken min huvudsponsor."

/Pelle Sandstrak





--------------------------------
"... Pelle Sandstraks speaker performance is like a rock concert - it swings, hurts, while laughing"

... Pelle Sandstraks Mr.Tourette-föredrag är som en rockkonsert - det svänger högt och lågt, roligt och smärtsamt ..."

Sveriges Radio P4.
Swedish National Radio 4
--------------------------------









Visste du att
det engelska ordet "Checkmate" härstammar från persiskans "Shah Mat", vilket betyder; kungen är död.
Visste du dessutom att
Edward Munch aldrig åt av samma tallrik två gånger, att Jaques Tatis tourette försvann under fysiska improvisationer, att Walter P. Chrysler fick klippkort på rektors kontor efter att han hade försökt demontera hans Cadillac under långa rasten, och inte hann remontera samma Cadillac innan samma rast var slut.
Citat

Befordran är bästa sättet att få bort idioter från produktionen...

Dagen i historia
Idag - Lördagen den 27 Maj 2017
Beda Blenda

1837 - Amerikanske revolvermannen Wild Bill Hickok föds.
Design & CMS av Webzoo AB